clanciai

Gamla vänner är ej blott som gammalt gräs
som alltid finns där kvar att trampa på,
ett trevligt grönt som alltid grönskar
och som efter snö och vinter kommer fram igen.
Nej, gamla vänner är som gamla rötter
och det nödvändigaste i livet.
Därför talar vi om gräsets rötter,
som ger nytt liv när vi tar av skor och strumpor
och går nakna på den friska jorden
i direktkontakt med mor naturen,
livets ursprung och den mull vi alltid återvänder till,
som pryds och kläds av gräsets trygga grönska,
all den vänskap som består och alltid finns där kvar,
hur mycket vi än trampar på den.


Old friends are not just like old grass
which always grows under your feet to trample on,
a nice reliable green which is there to remain
and always to return after the winter's ice and snow.
No, old friends are like necessary roots,
the most important thing in life.
And therefore we depend on our grass roots,
which gives new life when we doff our shoes and stockings,
walking with our naked feet directly on the ground
in wholesome closest touch with mother nature,
our life's origin, the dust which we invariably return to,
which is constantly dressed up for us in lushness,
all that friendship which remains to grow forever
independently on how much we keep trampling on it.