clanciai

Förlagspolitik

Enligt uppgift publicerar ett etablerat resursrikt förlag mindre än 1% av den manusflora som strömmar in.

Det betyder att mer än 99% av alla författare på svenska refuseras och förblir refuserade och aldrig kommer ut.

Alla dessa begravs levande av förlagsvärlden.

Vilka är alla dessa?

Romantiska poeter.

Historiska romaner.

Överkursförfattare (med alltför stort ordförråd, alltför avancerat språk, alltför långa meningar eller alltför tidlöst innehåll). Hit hör alla överkvalificerade författare, vilka tydligen är de flesta.

Alla författare som med någon enda mening kan tänkas kunna såra någon annan människa, läs etablissemang. Hit hör naturligtvis nästan alla.

Sanningssägare, avslöjare och analytiker som träffar alltför mitt i prick och därför upprör.

Alla författare som har någon invändning mot något i samhället. (Vem har det inte?)

Alla negativa, anarkistiska och socialkritiska tendenser är uteslutna från början (med undantag för sådana som uppvisar tillräckligt mycket sex och våld).

-----------------

Vilka är då undantagen, som trots allt släpps igenom nålsögat? Svaret är enkelt. Alla dom som garanterat säljer.

Kort sagt går all förlags- och utgivningspolitik i praktiken ut på att bortse från allt som över huvud taget luktar kvalitet medan det enda som ges någon uppmärksamhet alls är säljbarheten. Därför domineras alla genrer av sex och våld, för det säljer.

Resultatet är dock det betänkliga, att all litteratur skrotas och icke gives någon chans medan bara dagsländor tillåts leva, och det spelar ingen roll hur kort deras livstid blir, bara de ger pengar för tillfället.

Huvudansvaret ligger dock inte hos förlagen utan hos kulturpolitiken, som inte existerar när det gäller förfördelad kvalitet.

*****************************

Detta är så pinsamt korrekt, BRAVO!

Men det är egentligen ganska hemskt

att framtida lyrik studerande ska få

läsa att det som präglade vår epok var

BDSM, mord och självmordsdikter . . .

Allt gott, Dan